Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXV - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax innan Vronskij skulle lämna huset, gick han in
till henne. Hon ville låtsa, att hon höll på med att söka
efter något på bordet, men hon skämdes över att göra sig
till och såg honom med en kylig blick i ansiktet.
— Vad önskar ni? — frågade hon honom på franska.
— Jag vill hämta Gambettas stamboksintyg, jag har
sålt hästen, — sade han i en ton, som tydligare än ord
uttryckte: »jag har inte tid till några förklaringar, att ge sig
in på sådana tjänar ingenting till.»
»Jag har inte i något avseende förgått mig gentemot
henne», — tänkte han. — »Om hon vill straffa sig själv, tant
pis pour elle.» Men då han skulle lämna rummet, tyckte han,
att hon sade något, och hans hjärta skälvde till av
medlidande med henne.
— Vad var det, Anna? — frågade han.
— Jag sade ingenting, — svarade hon kallt och lugnt
som förut.
»Må det så vara, tant pis», tänkte han, blev åter kall,
vände sig om och gick. Då han gick ut, fick han i spegeln se
hennes ansikte, blekt, med darrande läppar. Han ville
stanna och säga ett vänligt ord till henne, men hans steg
förde honom ut ur rummet, innan han hunnit tänka ut något
att säga. Hela resten av denna dag tillbragte han ute, och
då han sent på kvällen kom hem, meddelade
kammarjungfrun honom, att Anna Arkadjevna hade ont i huvudet
och bett om att ingen skulle komma in till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
