Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVI - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men besinnande sig satte han sig åter ned, bet hårt samman
tänderna och blev sittande med mörk uppsyn. Denna i
hans tycke otillständiga hotelse med något obestämt hade
gjort honom vred. »Jag har försökt allt, — tänkte han, —
det återstår blott ett, att inte rikta någon uppmärksamhet
på det», och han började göra sig i ordning för att bege sig
ut i staden och att åter besöka modern, vars underskrift
han behövde på en fullmakt.
Anna hörde hans steg i arbetsrummet och i matsalen.
I salongen stannade han. Men han vek icke av för att gå
in till henne, han gav blott tillsägelse om, att man i hans
frånvaro kunde låta Vojtov hämta hingsten. Därefter
hörde Anna, hur hans vagn körde fram, hur ytterdörren
öppnades och han kom ut. Så gick han tillbaka in i
tamburen, och någon kom skyndsamt ilande uppför trappan.
Det var betjänten, som sprang för att hämta hans glömda
handskar. Hon gick fram till fönstret och såg, hur han utan
att se sig om tog emot handskarna och efter att ha vidrört
kuskens rygg sade något till denne. Därpå satte han sig på
sitt vanliga sätt i landån med det ena benet kastat över det
andra utan att se upp mot fönstren, drog på sig
handskarna och försvann i den bortrullande vagnen bakom ett
hörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
