Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde delen
- XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXVIII.
Vädret var klart. Hela morgonen hade det fallit ett
stritt småregn, men alldeles nyss hade det klarnat upp.
Husens plåttak, trottoarerna, gatstenarna, ekipagens
hjulringar, mässingsbeslag och läder — allt glänste skarpt i
majsolen. Klockan var tre, den tid då gatutrafiken var
som livligast.
Lugnt sittande i ett hörn av landån, som knappt
märkbart skakade på sina mjuka fjädrar, medan de grå hästarna
skyndsamt drogo den framåt, genomlöpte Anna i tankarna
åter de sista dagarnas händelser, medan vagnshjulen
oavbrutet dånade och det ena intrycket efter det andra gled
förbi henne i den friska luften, och nu såg hon sin
belägenhet helt annorlunda än den tett sig för henne därhemma. Nu
stod icke tanken på döden så hemsk och tydlig inför henne,
det syntes henne icke så oundvikligt att hon måste dö,
Nu gjorde hon sig förebråelser över det förödmjukande
hon nedlåtit sig till. »Jag bönfaller honom om att förlåta
mig. Jag underordnar mig honom. Jag har erkänt mig
vara den skyldiga. Varför? Kan jag då inte leva utan
honom?» Och utan att svara på frågan, hur hon skulle
kunna leva utan honom började hon läsa på skyltarna:
»Kontor och lager. Tandläkare... Ja, jag skall säga allt
till Dolly. Hon tycker inte om Vronskij. Det blir mig svårt
och obehagligt, men jag skall säga henne allt. Hon håller
av mig, och jag skall följa hennes råd. Jag skall inte
underkasta mig honom, jag tillåter inte, att han tar sig
uppfostrareton gentemot mig. Filippovs bageri... Man säger, att
deg hämtas därifrån till Petersburg. Vattnet är så bra i
Moskva. Ja, Mytistjevo-brunnarna... pannkakor...» Och
hon erinrade sig, hur hon för länge sedan, då hon ännu blott
var sjutton år gammal i sällskap med en faster hade farit
till Troitsa-klostret. »Man for dit med häst på den tiden.
Var det verkligen jag, den flickan med de rödfrusna
händerna? Hur mycket av det, som på den tiden tycktes mig
så härligt och ouppnåeligt, har inte blivit något futtigt, men
det som fanns då, det är nu för evigt borta från mig. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0440.html
