Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXVIII - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De talade om Kittys sjukdom, om barnet, om Stiva
men ingenting syntes tydligen intressera Anna.
— Jag har kommit för att ta farväl av dig, — sade hon
och reste sig.
— När reser ni?
Men Anna gav för andra gången intet svar på denna
fråga och vände sig till Kitty.
— Det gläder mig mycket, att jag fått råka er, — sade
hon med ett leende. — Jag har från så många håll hört talas
om er, till och med av er man. Han har varit hos mig, och
jag tyckte så bra om honom, — tillade hon tydligen med
illvillig avsikt. — Var är han?
— Han har rest ut på landet, — svarade Kitty rodnande.
— Hälsa honom från mig, glöm för all del inte bort det.
— Ja, det skall jag säkert! — svarade Kitty med naiv
uppriktighet och såg deltagande in i hennes ögon.
— Ja, farväl då, Dolly, — och efter att ha kysst Dolly
och tryckt Kittys hand gick Anna skyndsamt ut.
— Alltjämt densamma och lika tilldragande! — sade
Kitty, då hon och systern blivit ensamma. — Men det finns
något så sorgmodigt hos henne. Något så förfärligt
sorgmodigt!
— I dag var det något särskilt med henne, — sade
Dolly. — Då jag följde henne ut i tamburen, tyckte jag, att
det var, som om hon ville brista i gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
