Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något förfärligt och obegripligt, som väckt deras
nyfikenhet. Vad kan han där med sådan hänförelse berätta om för
den andre?» — tänkte hon seende på två fotgängare. — »Kan
man då berätta för en annan, vad man känner? Jag ville
berätta det för Dolly, men det var då bra, att jag ingenting
sade. Vad hon skulle ha glatt sig åt min olycka! Hon
skulle ha dolt denna känsla, men vad hon främst av allt
skulle ha känt, hade dock varit glädje över, att jag blivit
straffad för den njutning i livet, som hon avundats mig.
Kitty, ja, hon hade blivit ännu förnöjdare. Hur kan jag
inte se tvärs igenom henne! Hon vet, att jag varit mer
älskvärd mot hennes man än skick och bruk är. Och hon är
svartsjuk på mig och avskyr mig. Och därtill föraktar hon
mig. I hennes ögon är jag en sedeslös kvinna. Nå, hade jag
varit en sedeslös kvinna, så hade jag kunnat göra hennes
man förälskad i mig... om jag bara velat. Ja, det har jag
också velat. Se, den där, han är nöjd med sig själv», tänkte
hon vid åsynen av en rödkindad, fyllig herre, som kom
åkande emot henne, och tagande henne för en bekant lyfte
sin skinande höga hatt över ett huvud med skinande flint
men strax därpå märkte, att han tagit miste. »Han trodde,
att han kände mig. Och han känner mig lika litet, som
någon annan vem som helst i världen känner mig. Jag känner
mig inte själv. Jag känner »mes appétits», som fransmännen
säger. Hur kan de lockas av den där smutsiga glacen?»,
tänkte hon seende två pojkar, som hejdat en
glaceförsäljare, som tog sitt fat ned från huvudet och torkade sitt
svettiga ansikte med fliken av en handduk. »Alla har vi
begär efter det som är sött och välsmakande. Finns det
inte konfekt, vill man ha smutsig glace. Och så var det
med Kitty: när hon inte fick Vronskij, så tog hon Levin.
Och hon avundas mig. Och hatar mig. Alla avskyr vi
varandra. Jag Kitty, och Kitty mig. Det är vad som är
sanning. T’jutkin, coiffeur... Je me fais coiffer par
T’jutkin... Jag skall säga det till honom — hon tänkte på
Vronskij —, då han kommer. »Men i detsamma kom hon
att tänka på, att hon inte längre hade någon att säga
något lustigt åt. »Ja, det finns för övrigt ingenting lustigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
