- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
449

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

längre samma charm för honom. Om jag far ifrån honom,
kommer han att innerst inne känna sig glad.»

Det var icke något antagande, — hon såg det tydligt i
det kraftiga ljus, som nu för henne blottade livets mening
och människors förhållanden.

»Min kärlek blir allt lidelsefullare och egensinnigare, men
hans den slocknar allt mer och mer, se det är skälet till, att
vi håller på att gå från varandra», — fortsatte hon att tänka.
— »Det är omöjligt att råda bot för det. Allt vad jag
strävar efter finns allenast hos honom, och jag begär, att han allt
mer och mer skall ge sig hän åt mig. Men han får allt större
och större lust att komma bort från mig. Innan vår
förbindelse knöts, gick vi varandra till mötes, men sedan har
vår utveckling utan återvändo gått isär. Och det är en
omöjlighet att åstadkomma en ändring däri. Han säger
till mig, att jag är svartsjuk utan orsak, och jag har själv
sagt mig, att det förhåller sig så med mig. Men det är inte
sant. Jag är inte svartsjuk, jag är missnöjd. Men...» hon
öppnade läpparna i häpnad och måste byta om plats i
vagnen, så starkt upprördes hon av en tanke som plötsligt
kom över henne. »Om jag kunde vara något annat än en
älskarinna, som allenast lidelsefullt trår efter hans
smekningar. Men jag kan inte och vill inte vara något annat. Och
det är genom denna önskan, som jag väcker avsmak hos
honom och han sedan i sin tur vrede hos mig. Och det
kan inte var annorlunda. Kanske jag inte vet, att han
aldrig skulle kunna komma att bedra mig, att han inte har
några planer på Sorokina, att han inte är förälskad i Kitty,
att han inte skall svika mig. Allt det vet jag, men det
bereder mig ingen lättnad. Om han, utan att hysa verklig kärlek
till mig, kommer att vara god och öm mot mig av
pliktkänsla, då är det som sker inte det jag vill, — ja, det är
tusenfaldigt värre än osämja! Det är ett helvete. Och det
finns redan. Sedan länge hyser han ingen kärlek till mig.
Och där kärleken slutar, där tar hatet vid... Gatorna
häromkring känner jag alls inte till. De ligger ju på
riktiga bergbackar, och överallt hus vid hus... Och i husen
bor det människor bredvid människor... Så många, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free