Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXX - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anslagen, så är det överallt och har alltid varit», tänkte hon just
som hennes vagn körde fram till Nizjnij-Novgorodbanans
låga stationshus, varifrån bärare kommo springande fram
mot henne.
— Skall jag köpa biljett till Obiralovka? — frågade
Pjotr.
Hon hade alldeles glömt bort, vart hon skulle fara och
varför hon for, och kunde blott med stor svårighet fatta,
vad han frågade om.
— Ja, — sade hon och räckte honom sin börs, tog sin
lilla röda handväska på armen och steg ned ur ekipaget.
Medan hon banade sig väg genom folkhopen hän mot
första klassens väntsal, erinrade hon sig en del om sin
belägenhet och kom att åter tänka på några av de planer, hon
tvehågset övervägt. Och åter började än hopp, än
förtvivlan, att slita upp de gamla såren i hennes jäktade, med
hemsk oro slående hjärta. Sittande på en i stjärnform byggd
väntsoffa i avvaktan på tågets avgång, såg hon med avsky
på människorna, som kommo in och gingo ut, de voro henne
alla vidriga, hon tänkte än på, hur hon skulle anlända
till den lilla stationen, hur hon skulle skriva en biljett till
honom, och än på, hur han — som icke visste vad lidande
ville säga — nu nog satt hos sin mor och klagade över sin
belägenhet, hon tänkte på, hur hon skulle träda in i rummet
till honom och vad hon skulle säga honom. Och hon tänkte
på, att livet ännu hade kunnat vara lyckligt, hon erinrade
sig sina smärtsamma känslor av kärlek och hat till honom
och hon gav akt på, med vilken förfärlig hastighet hennes
hjärta slog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
