Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängav han sig dock icke för en enda minut åt närmare
skärskådande av de brister och fel, som blivit förlöjligade
utan började strax ingående erinra sig sitt
sammanträffande med författaren och det samtal de då fört.
»Jag undrar, om jag inte råkat såra honom?» frågade
Sergej Ivanovitj sig själv.
Och då han så erinrade sig, att han tillrättavisat den
unge mannen för ett uttryck, som blottade dennes brist på
bildning, fann Sergej Ivanovitj en förklaring till artikelns
uppkomst.
Efter denna anmälan inträdde en dödstystnad både i
press och samtal, och Sergej Ivanovitj fann, att det verk,
som kostat honom sex års arbete, som utarbetats med
sådan kärlek och möda, fick gå spårlöst förbi.
Sergej Ivanovitj kände sin belägenhet desto svårare, som
han efter att ha avslutat boken icke längre hade något
arbete, som band honom vid skrivbordet, där han förut
tillbragt sin mesta tid.
Sergej Ivanovitj var klok, bildad, sund, arbetsduktig,
och visste nu icke, på vad han skulle rikta sitt
verksamhetsbegär. En del av hans tid utfylldes ju av att deltaga i
diskussioner på bjudningar och kommittésammankomster
och litet varstans, där det gavs tillfälle att prata. Men han,
en mångårig huvudstadsbo, kunde icke helt gå upp i dylika
samtal, som hans oerfarne halvbror gjorde, då han kom till
Moskva. Sergej Ivanovitj hade mycket oanvänd tid och
kände mycken obrukad andlig kraft.
Men till lycka för honom blev just i denna tidsperiod,
som på grund av motgången med boken blivit honom så
svår, i det allmänna intresset spörsmålen om sekterna, om
Rysslands vänskapliga förhandlingar med Amerika, om
hungersnöden i Samaraguvernementet, om
utställningsplaner och spiritism avlösta av en ny fråga, som hittills
blott pyrt på bottnen av det nationella medvetandet,
frågan om hjälp åt de slaviska bröderna. Sergej Ivanovitj
som tidigare uppträtt som en av de första förespråkarna
för denna sak, gav sig nu helt hän åt den.
Inom det samhällslager, dit Sergej Ivanovitj hörde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
