- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
464

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talade och skrev man vid denna tid icke om något annat än
om det serbiska kriget. Allt som eljes sysslolöst folk brukar
företa sig för att fördriva tiden blev nu anordnat till förmån
för den slaviska saken. Baler, konserter, middagar,
föredrag, damernas dräkter, ölservering och värdshusliv — allt
vittnade om medkänsla med de slaviska bröderna.

Mycket av det, som talades och skrevs med anledning
av detta, kunde Sergej Ivanovitj icke gilla i enskildheter.
Han iakttog, att den slaviska saken hade blivit ett av dessa
modenöjen, som ständigt avlösande varandra bruka tjäna
allmänheten till förströelse. Han lade märke till, att det
bland dess förespråkare fanns många fåfänga personer med
själviska syften. Han insåg, att tidningarna tryckte mycket,
som var onödigt och överdrivet, blott för att rikta
uppmärksamheten på sig och överrösta varandra. Det undgick
honom icke, att de, som trängde sig fram före de andra och
skreko högljuddast, just voro de, som misslyckats i livet och
blivit förbigångna: generaler utan arméer, ministrar utan
ministerier, tidningsmän utan tidningar och partianförare
utan anhängare. Han märkte, att det i allt detta fanns
mycket, som var tanklöst och löjligt. Men han såg också
en verklig, alltjämt stegrad entusiasm, som sammanförde
alla olika samhällsklasser i en strömning, som man icke
kunde stå känslolös inför. Massakrerna mot trosförvanter
och slaviska bröder framkallade medlidande med de
lidande och avsky mot förtryckarna. Och serbernas och
montenegrinernas hjältemod i kampen för en stor sak väckte
hos hela ryska folket önskan att hjälpa dessa bröder icke
blott med ord utan även med dåd.

Men dessutom var det en omständighet, som odelat
gladde Sergej Ivanovitj. Det var, att nu en allmän mening
gjorde sig hörd. Samhället gav otvetydigt tillkänna sin
önskan. Folksjälen hade fått ett uttryck, såsom Sergej
Ivanovitj sade. Och ju mer han sysselsatte sig med denna sak,
desto tydligare stod det för honom, att detta var en sak, som
skulle komma att anta väldiga dimensioner, ja bilda epok.

Han gav sig helt hän åt att tjäna denna stora sak och
upphörde att tänka på sin boks öde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free