- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
466

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, var det inte det jag sade! — inföll damen glatt.
— Och det är ju sant, att nu närapå en million rubel
insamlats?

— Det är mer, furstinna.

— Och vad sägs om dagens telegram? Turkarna har
åter blivit slagna.

— Ja, jag har läst, — svarade Sergej Ivanovitj. De
började tala om det senaste telegrammet, som meddelade,
att turkarna blivit slagna på alla punkter tre dagar i sträck
och nu voro på flykt och att man i morgon väntade en
avgörande drabbning.

— Ack, vet ni, en ung präktig man har bett att få
komma med. Jag vet inte, varför man gjort svårigheter.
Jag hade tänkt bedja er att skriva några rader för hans
skull, jag känner honom. Han är sänd av grevinnan Lidija
Ivanovna.

Efter att ha förhört sig om vissa enskildheter, som
furstinnan kände rörande den unge mannen, gick Sergej
Ivanovitj in i första klassens väntsal och skrev en biljett
till den, på vilken avgörandet i saken berodde, och
lämnade den till furstinnan.

— Ni vet väl, att greve Vronskij, han som blivit så
bekant... skall fara med detta tåg, — sade furstinnan med
ett mångtydigt och triumferande leende, då Sergej
Ivanovitj kom med biljetten.

— Jag har hört, att han skulle fara, men jag visste inte
när. Jaså, han far med detta tåg.

— Jag har sett honom. Han är här. Bara hans mor är
med och tar farväl. Det är dock det bästa, som han skulle
kunna göra.

— Ja, utan tvivel.

Medan de stodo och talade, kom en folkhop dragande
förbi i riktning mot järnvägsrestaurangen. De följde med
strömmen och fingo höra den högljudda rösten av en herre,
som med ett champagneglas i handen höll ett tal till de
frivillige. »I gån att tjäna tron, mänskligheten, edra bröder»,
— yttrade talaren med ständig höjning av rösten. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free