Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Moder Moskva giver eder sin välsignelse till utförande av en
stor sak, Zjivio![1]»
Alla ropade »zjívio», och en ny våg av folk kom dragande
fram och höll nästan på att slå ikull furstinnan.
— Å, är furstinnan här! — yttrade glatt leende Stepan
Arkadjevitj, som plötsligt dök upp mitt i folkhopen. —
Inte sant, han talade präktigt, hjärtevarmt! Bravo! Och
där är ju Sergej Ivanovitj! Ni borde också låta höra er.
Några ord till uppmuntran. Det kan ni så bra, — tillade han
med ett milt, vördsamt och försiktigt leende, och sköt med
en lätt knuff av handen Sergej Ivanovitj framåt.
— Nej, jag skall strax resa.
— Vart då?
— Till min bror på landet, — svarade Sergej Ivanovitj.
— Då träffar ni också min fru. Jag har skrivit till
henne, men ni träffar henne nog innan brevet kommer.
Var snäll och tala om för henne, att ni sett mig och att det
är all right. Hon förstår. Förövrigt, säg till henne, att jag
blivit utnämnd till medlem i kommittén för de förenade...
Nå, hon förstår, vad det rör sig om! Les petites misères
de la vie humaine, vet ni, — vände han sig liksom ville han
urskulda sig till furstinnan. — Och Mjachkaja, inte Liza
utan Bibisj, sänder tusen gevär och tolv sjuksystrar. Har
jag talat om det för er?
— Ja, det har jag hört, — svarade Koznysjev i
motvillig ton.
— Det är skada, att ni reser, — sade Stepan
Arkadjevitj. — I morgon har vi en middag för två, som ger sig
av — Dimer-Bartnjanskij från Petersburg och vår egen
Veslovskij, Grisja. Bägge skall ut i kriget. Veslovskij har
nyss gift sig. Det, vill jag lova, är en karl! Inte sant,
furstinna? — vände han sig till damen.
Furstinnan såg på Koznysjev utan att svara. Men den
omständigheten, att Sergej Ivanovitj och furstinnan
genom sitt sätt antydde en önskan att bli kvitt honom, bekom
Stepan Arkadjevitj icke det minsta. Han stod där leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
