- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
469

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På perrongen ljöd kejsarhymnen åtföljd av urá-[1] och
zjívio-rop. En av de frivillige, en högväxt, mycket ung man
med insjunket bröst, tog på ett särskilt iögonenfallande
sätt farväl, han svängde sin filthatt och en blomsterbukett
över huvudet. Två officerare och en äldre man med stort
skägg iförd en solkig skärmmössa sträckte sig bakom honom
ut mot fönsteröppningen för att även ta avsked.

III.



Efter att ha tagit farväl av furstinnan, steg Sergej
Ivanovitj i Katavasovs sällskap upp i en fullpackad vagn, och
tåget satte sig i rörelse.

Vid Tsaritsyno-stationen mottogs tåget av en kör av
unge män, som uppstämde en patriotisk sång. Åter sträckte
sig de frivillige ut genom fönstren och hälsade, men Sergej
Ivanovitj riktade ingen uppmärksamhet på dem: han hade
redan haft så mycket att göra med frivillige, att deras
allmänna utseende var honom välbekant. Katavasov däremot,
som upptagen av vetenskapligt arbete icke förr haft
tillfälle att se några frivilliga, blev mycket intresserad och
frågade Sergej Ivanovitj om dem.

Sergej Ivanovitj föreslog honom, att han skulle gå in i
en andraklassvagn och själv tala med dem. Vid nästa
stationsuppehåll följde Katavasov detta råd.

Så fort tåget stannat, gick han över i en
andraklasskupé och bekantade sig med de frivillige, som funnos där.
De sutto i ett hörn inbegripna i högljutt samtal synbarligen
medvetna om, att de medresandes uppmärksamhet var
riktad på dem. Den som mest högljutt yttrade sig var
ynglingen med det insjunkna bröstet. Han var tydligen berusad
och höll just på att berätta en händelse, som tilldragit
sig vid den utbildningsanstalt, där han varit. Bredvid
honom satt en icke längre ung officer, som var iförd
österrikiska gardets fältjacka. Han lyssnade leende på den

[1] Den ryska formen av hurra.         Övers. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free