- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
483

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - VII - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och ett vackert drag av honom, som hon för icke länge
sedan iakttagit, stod livligt för henne. För två veckor sedan
hade Dolly fått ett biktbrev från Stepan Arkadjevitj. Han
bönföll henne att söka rädda hans heder genom att sälja den
jord, hon ännu ägde, för att betala hans skulder. Dolly var
förtvivlad, hon gav uttryck åt sitt förakt och sin avsky för
maken, jämrade sig, förklarade, att hon skulle skiljas från
honom, ville icke alls gå in på hans begäran, men slutet blev
dock, att hon gick med på att sälja en del av sin egendom.
Så mindes Kitty med ett ofrivilligt leende av ömt
deltagande, hur bekymrad hennes man hade varit, hur han gång
på gång sökt komma till att ingående tala om denna sak,
som intresserade honom, och hur han till sist efter att ha
funderat ut det enda sätt, varpå man kunde hjälpa Dolly
utan att hon behövde känna sig stött, föreslog sin hustru,
att hon till systern skulle avstå sin del av godset, något som
Kitty icke själv hade kommit att tänka på.

»Vad har han för otro? Han med ett hjärta, som ängslar
sig för att kränka vem det vara månde, till och med ett
barn! Han tänker jämt på andra, aldrig på sig själv. Sergej
Ivanovitj tror, att det är Kost’jas skyldighet att vara en
hjälpreda åt honom. Likadant tänker hans syster. Och nu
har han fått ta hand om Dolly och hennes barn. Och så alla
dessa bönder, som varenda dag kommer hit till honom, som
vore det hans skyldighet att vara dem till hjälp.»

»Ja, bliv bara en sådan som din far, just en sådan», sade
hon till lille Mit’ja, i det hon räckte honom till barnjungfrun
efter att med läppen ha snuddat vid hans kind.

VIII.



Från och med den stund, då Levin vid åsynen av sin
kära döende broder först hade betraktat frågorna om liv
och död genom vad han kallade sin nya övertygelse, de
åsikter, som oförmärkt bildat sig hos honom i perioden
mellan tjugo och trettiofyra år och undanträngt vad han trott
på som barn och yngling, hade han gripits av fasa icke så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free