- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
484

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket inför döden som inför ett liv utan den minsta
vetskap om varifrån och varför det fanns till och vad det var.
Organismen, kroppens förfall, materiens oförstörbarhet,
lagen om energiens bestånd — det var de slagord, som hade
kommit att ersätta hans forna tro. Dessa ord och de med
desamma förbundna begreppen voro mycket bra för
teoretiska syften, men för livet gåvo de ingenting, och Levin
kände sig plötsligt i samma belägenhet som en man, som
bytt ut sin varma päls mot en muslinsdräkt och som för
första gången inför vinterfrosten riktigt påtagligt, icke
tankemässigt utan med hela sin varelse blivit övertygad om,
att han var så gott som naken och att hans undergång var
oundviklig.

Från och med denna stund hade Levin, fast han icke
klart gjort sig reda härför och fortfarit att leva som förut,
burit på en ständig känsla av skräck över denna brist på
vetande.

Dessutom hade han haft en otydlig känsla av, att det
som han kallade för sin övertygelse, icke blott var en brist
på vetande utan en sinnesförfattning, i vilken det var
omöjligt att få insikt i det som han behövde.

Under första tiden av giftermålet hade de nya
fröjdeämnena och förpliktelserna, som han stiftat bekantskap
med, fullkomligt dövat dessa tankar. Men något senare, då
han efter barnets födelse hade uppehållit sig i Moskva utan
sysselsättning, hade en fråga, som pockade på besvarande,
allt oftare och oftare, alltmera påträngande anfäktat Levin.

Denna fråga hade följande lydelse: »om jag inte
erkänner de svar, som kristendomen ger på mitt livs frågor, vilka
svar erkänner jag då?» Och han var ur stånd att i hela
sin stora arsenal av övertygelser finna något som helst svar
eller något som ens liknade ett svar.

Han var i samma belägenhet som en man, som gick
omkring i leksaksaffärer och vapenbutiker för att söka efter
föda.

Ofrivilligt, omedvetet för sig själv, sökte han nu i varje
bok, i varje samtal, i varje människa efter det, som hade
samband med dessa frågor och deras besvarande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free