- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
486

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - VIII - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han kunde icke påstå, att han då varit medveten om
sanningen och nu däremot for vilse, ty så snart han lugnt
började tänka på detta, föll det hela sönder. Han kunde icke
heller påstå, att han då tagit fel, ty han skattade denna tids
själsstämning högt, och höll han den för en ingivelse av
andlig svaghet, skulle han ha besudlat minnet av dessa
stunder. Han befann sig därför i en plågsam oenighet med
sig själv och spände alla sin själs krafter för att komma ut
ur detta tillstånd.

IX.



Dessa tankar tryckte och pinade honom än svagare, än
starkare, men övergåvo honom aldrig helt. Han läste och
tänkte, och ju mer han läste och tänkte, desto längre bort
kände han sig från det mål, han sökte.

Då han övertygat sig om, att materialismen icke kunde
ge något svar, hade han i Moskva och sedan på landet
genomläst och sedan läst om igen både Platon, Spinoza och
Kant, Schelling, Hegel och Schopenhauer, de filosofer, som
gåvo en icke materialistisk världsförklaring.

Tankarna tycktes honom fruktbringande, då han läste
eller själv övertänkte deras vederläggande av andra läror,
särskilt materialisternas, men så snart han läste eller
övertänkte deras egen lösning av frågorna, upprepades ständigt
ett och samma. Fördjupande sig i de långa utredningarna
om ord sådana som ande, vilja, frihet, substans, gav han sig
avsiktligt in i de ordfällor, som filosoferna eller han själv
ställt upp och började liksom tycka sig förstå en del. Men
han behövde blott glömma bort tankens konstlade gång och
från det verkliga livet komma tillbaka till detta, som
tillfredsställt honom, så länge han låtit tankarna följa en given
tråd — så störtade hela denna konstlade byggnad samman
som ett korthus, och det blev klart, att byggnaden varit
uppförd av ord, som radats upp bredvid varandra utan
samband med allt det, som hade större vikt i livet än förnuftet.

En tid, då han höll på med att läsa Schopenhauer, satte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free