Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en plågsam osanning, men det var det enda
resultatet, själva slutresultatet av människotankens
sekellånga mödor i denna riktning. Det var den tro, på vilken
ytterst alla människotankens forskningar på nästan alla
områden vilade. Det var den allmänt förhärskande
meningen, och Levin hade utan att själv veta när och hur tillägnat
sig just denna livstolkning såsom den klaraste.
Men detta var icke blott en osanning, det var ett grymt
hån från en ond makt, en vidrig ond makt, som man icke
kunde underkasta sig.
Han måste befria sig från denna makt. Förmågan att
rädda sig undan låg i vars och ens hand. Det måste bli
slut på beroendet av det onda. Det fanns ett medel — döden.
Och Levin, denne lycklige familjefader, denne sunde
man, var några gånger så nära självmordet, att han gömde
undan en repstump, för att icke hänga sig i den, och var
rädd för att bära en bössa på axeln, då han kunde komma
i frestelse att skjuta sig med den.
Men Levin varken sköt sig eller hängde sig utan
fortsatte att leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
