Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sade, att man borde leva inte för sina egna behov, det
vill säga inte för sådant, som vi kan begripa, som vi känner
dragning till, som vi har åtrå efter, utan det gäller att leva
för något ofattligt, för Gud, vars väsen ingen kan begripa
eller bestämma. Och vad mer? Har jag måhända inte rätt
förstått dessa Fjodors meningslösa ord? Eller har jag rätt
fattat, vad han menat, men ändock gripits av tvivel på
dessa ords riktighet? Har jag funnit dem dumma, oklara,
felaktiga?
»Nej, jag har förstått honom och fullständigt såsom han
förstår det har jag förstått, jag inser det klarare än jag
kan fatta något annat i livet, aldrig i mitt liv har jag kunnat
tvivla på detta och kan aldrig komma att tvivla. Och det
är inte blott jag. Alla, hela världen kan fatta blott detta
helt och hållet. Blott på detta behöver ingen tvivla, blott
härom kan man nå enighet.
»Jag har sökt efter under, jag har beklagat, att jag inte
fått se underverk, som kunnat övertyga mig. Ett
materiellt under skulle blott ha bragt mig i förvirring. Och se
här ett under, det enda möjliga, ett under, som alltid
funnits till, som från alla håll omger mig, och jag har inte
märkt det!
»Fjodor säger, att Kirillov lever blott för att proppa i
sig. Det är begripligt och förnuftsenligt. Vi alla måste
som förnuftiga varelser leva för bukens behov. Och så med
ens kommer Fjodor och säger, att det är uselt att leva för
bukens skull, att man måste leva för det rätta, för Gud, och
jag förstår, vad han menar, allenast av några antydande
ord! Och jag och millioner människor, som levat för
århundraden sedan och nu lever, enkla bönder och vise män,
de som tänkt och skrivit om detta och de som med oklart
språk talat om detsamma — alla är ense om en sak: om
det, varför man måste leva, och det, som är det goda. Jag
— och med mig alla människor — äger blott en enda fast,
otvivelaktig och klar insikt, och denna insikt kan inte
förklaras av förnuftet: den faller utanför detta, den har inga
orsaker och den kan inte äga några följder.
»Om det goda har en orsak, är det inte längre ett gott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
