Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all min anspänning av tanken jag på denna väg inte
kommit till att finna livets mening, meningen med mina
ingivelser och drifter. Nu åter säger jag, att jag vet mitt livs
mening: att leva för Gud, för min själ. Och denna mening
är trots all sin klara enkelhet hemlighetsfull och
underbar. Sådan är meningen med hela tillvaron. Ja, en
förhävelse hos förnuftet...» sade han till sig själv, vände sig
om på magen och började knyta hop grässtrån i en knut
försiktigt bemödande sig att icke bryta av dem.
»Inte blott en förhävelse hos förnuftet, en dumhet har
det varit. Och först som sist — en oärlighet, en osedlighet
från förnuftets sida. Ett gyckelspel av förnuftet»,
upprepade han.
Och i korta drag återkallade han för sitt minne hela
förloppet av sin tankegång under de sista två åren, detta
grubbel, som börjat med den klara och tydliga tanken på
döden vid betraktandet av hans käre, hopplöst sjuke broder.
Efter att då för första gången klart ha fattat, att för
honom själv och för varje människa det icke i framtiden
var annat att vänta än lidande, död och evig glömska,
kom han till den slutsatsen, att det var omöjligt att leva på
det sättet, att man antingen måste finna en sådan förklaring
på livet, att det icke tedde sig som ett elakt hån av någon
djävulsk makt, eller också hade man att skjuta sig.
Men han hade varken gjort det ena eller det andra, han
hade fortsatt att leva, tänka och känna, ja till och med
just under detta tidsskede gått och gift sig, hade fått
erfara många fröjder och hade varit lycklig, blott han icke
tänkt på meningen med sitt liv.
Vad hade detta att betyda? Det betydde, att han hade
levat väl, men tänkt illa. Han hade — utan att erkänna det
— levat av religiösa sanningar, som han hade insugit med
modersmjölken, men i sitt tänkande hade han icke erkänt
dessa sanningar, han hade med avsikt hållit dem från sig.
Nu var det klart för honom, att han blott kunde leva
tack vare de trossatser, i vilka han var uppfostrad.
»Vad skulle jag ha varit, och hur skulle jag ha framlevat
mitt liv, om jag inte burit på denna tro, om jag inte vetat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
