Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men om man nu lät barnen hållas på egen hand,
begärde av dem, att de skulle göra uppfinningar, tillverka
kärl, mjölka kor o. s. v. Skulle det då bara stanna vid lek
och ofog? De skulle komma att dö av hunger. Och om man
släppte oss vind för våg med våra begärelser och vårt
grubbel, utan ett begrepp om en enda Gud och skapare...
Utan ett begrepp om vad som är det goda, utan insikt om
det moraliskt onda!
»Nå, bygg då upp något utan dessa begrepp!
»Vi ödelägger bara, därför att vi andligen blivit mätta.
Alldeles som barn!
»Varifrån har jag och likaså denne bonden denna glada
visshet, som allena ger sinnesfrid? Varifrån har jag fått
den?
»Jag är uppfostrad med Gudsbegreppet, som kristen, jag
har fyllt hela mitt liv med de andliga välsignelser, som
kristendomen har givit mig. Helt uppfylld av dessa välsignelser
och levande av dem, söker jag likt ett barn utan att förstå
dem just att förstöra det, varav jag lever. Men när ett
viktigt ögonblick inträder i mitt liv, då går jag som ett barn,
som fått erfara köld och hunger, hän till Honom. Likt ett
barn, som får höra en moders förebråelser för sina barnsliga
tilltag, har jag en känsla av, att mina barnsliga försök till
uppstudsighet inte räknas mig till ondo.
»Ja, det jag vet, det vet jag inte genom förnuftet. Det
jag vet är mig givet, uppenbarat, jag har kännedom om det
genom hjärtat, genom tron på det väsentliga i kyrkans
lära.
»Kyrkan? Kyrkan?» upprepade Levin för sig själv,
vände sig på andra sidan och började stödd på armbågen
att se bort i fjärran varseblivande en flock kreatur, som
på motsatta stranden närmade sig älven.
»Men kan jag tro på allt, som kyrkan förkunnar?» tänkte
han, prövande sig själv för att utröna allt, som skulle kunna
störa den ro, han nu ägde. Med avsikt började han att
tänka på de läror i kyrkans bekännelse, som synts honom
mest underliga och stött honom tillbaka. »Skapelsen? På
vad vis har jag sökt att förklara tillvaron? Genom tillvaron?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
