- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
508

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIV - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en stund lagt sig mörkt över den själsfrid han funnit,
den fanns dock alltjämt hel och oskadd inom honom.

Liksom de hotfullt surrande bien för tillfället togo hans
uppmärksamhet i anspråk, störde hans fysiska lugn och
tvungo honom att kura hop sig för att undgå dem hade de
världsliga tankar, som besvärat honom från det ögonblick,
han steg upp i vagnen, kommit och berövat honom det
andliga lugnet. Men detta hade blott fortsatt så länge han
hade varit omvärvd av sådant, som uppväckt oro hos
honom. Liksom trots biens hot hans kroppsliga kraft i
oförminskad grad fanns kvar hos honom, fanns också trots
allt den andliga kraft, han nyss lärt känna, hel och
oförstörd inom honom.

XV.



— Och vet du, Kost’ja, vem Sergej Ivanovitj har rest
i sällskap med på vägen hit? — sade Dolly, då hon delat
ut till barnen gurkor och honung. — Med Vronskij! Han
skall till Serbien.

— Och han ger sig inte bara i väg själv, han har med en
hel skvadron, som han bekostar! — sade Katavasov.

— Ja, där är han på sin rätta plats, — sade Levin. —
Far det fortfarande frivilliga ditut? — tillade han med en
blick på Sergej Ivanovitj.

Sergej Ivanovitj svarade icke, han var upptagen av
bestyret att med en trubbig knivspets peta upp ett levande
bi, som klibbat fast sig i saften, som droppade ut från ett
stycke vit honungskaka, som låg nere på bottnen av hans
kopp.

— Jo, det må ni tro! Ni skulle bara ha sett livet på
stationen i går! — sade Katavasov och bet i en gurka, så att
det knastrade.

— Nå, vad har då det här att betyda? För Guds skull
låt mig få veta, Sergej Ivanovitj, varthän alla dessa
frivilliga tar vägen, med vem skall de slåss? — frågade gamle
fursten, som tydligen fortsatte ett samtal, som redan
begynt i Levins frånvaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free