- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
516

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XVI - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själv — och han kunde icke finna annat än att han var en
del av det, som utgjorde det ryska folket. Men först och
främst kunde han icke gilla något dylikt, därför att han
liksom folket i övrigt icke förmådde klart inse, vad som var
det allmänna bästa, men var fast övertygad om, att ett
uppnående av detta endast var möjligt genom strängt
uppfyllande av den sedelag, som är uppenbarad för varje
människa. Därför kunde han icke önska krig, icke gå omkring
och predika det, vore det också till gagn för vilket allmänt
syfte som helst. Han stod här tillsammans med Michajlytj
och det folk, som givit uttryck åt sin tanke i sägnen om
väringarnas inkallande: »Kommen och härsken över oss.
Med glädje lova vi all underdånighet. All möda, all
förnedring, alla offer taga vi på oss, men det är icke vi, som
döma och besluta.» Och nu skulle folket enligt vad Sergej
Ivanovitj sagt ha uppgivit denna så dyrt köpta rätt.

Han hade haft lust att ytterligare säga, att om
allmänna meningen vore en ofelbar domare, varför skulle då
icke revolution och kommunism vara lika berättigade som
denna rörelse till förmån för slaverna utanför Ryssland?
Men allt detta var tankar, som icke hade makt att avgöra
något. Blott en sak kunde utan vidare inses, — att denna
tvist just nu höll på att bringa Sergej Ivanovitj i misshumör
och att det därför var dumt att fortsätta, med den. Levin
teg med vad han kunnat säga och gjorde i stället sina gäster
uppmärksamma på, att moln hade dragit sig tillsammans
och att det vore bäst att bege sig av hem undan regnet.

XVII.



Gamle fursten och Sergej Ivanovitj satte sig upp i
vagnen och åkte före. Resten av sällskapet begav sig
skyndsamt hemåt till fots.

Men molnmassan, som än var övervägande vit, än svart,
nalkades så snabbt, att man måste raska på ännu mer för
att ha utsikt att hinna hem före regnet. De främsta molnen,
låga och svarta som kolrök, ilade med ovanlig hastighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free