Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En minut efter det hon gått fick Levin bud att komma
till henne i barnkammaren.
Med en känsla av saknad över att behöva avbryta
deltagandet i det intressanta samtalet lämnade Levin sitt te
och begav sig till barnkammaren icke utan en viss oro över
anledningen till att han blev utkallad, emedan detta
endast brukade ske, då något viktigt var på färde.
Men om också Sergej Ivanovitjs i hans närvaro ännu ej
fullt utvecklade plan om hur ett förbund av fyrti millioner
befriade slaver tillsammans med Ryssland skulle påbörja
en ny epok i historien mycket intresserade honom såsom
något helt nytt för honom och fastän både undran och oro
över anledningen till att han fått bud efter sig satte honom i
en viss upprördhet — kommo dock, så fort han lämnat
salongen, med ens tankarna från morgonen åter över honom.
Och då syntes honom alla dessa betraktelser över det
slaviska elementets insats i världshistorien så betydelselösa
i jämförelse med det, som försiggick i hans själ, att han
ögonblickligen glömde bort det hela och försjönk i den
stämning, han befunnit sig i på morgonen.
Han erinrade sig icke nu såsom han förut brukat, då
han tänkt på något, hela den redan genomlupna
tankegången. Det var något som han icke behövde. Han gled
med ens in i den känsla, som ledde hans själsliv och var
förbunden med dessa tankar, och han fann den starkare och
bestämdare än förut. Det var nu icke så med honom, som
när han tidigare hade kommit till ro genom tänkandet, att han
måste återuppbygga hela tankegången för att finna känslan.
Nu var tvärtom känslan av glädje och ro livligare än förut,
och det var tanken, som icke hann riktigt följa med känslan.
Han tog vägen över terrassen och varseblev därvid två
stjärnor, som just framträtt på den mörknade himlen, och
så mindes han: »Ja, jag såg på himlen och tänkte på, att
det valv jag ser inte är något osant. Men det var
någonting annat, som jag inte hann tänka riktigt till slut,
någonting som jag slöt ögonen för. — Men vad det än må vara,
det huvudsakliga kan inte motsägas. Man behöver blott
tänka — och allt skall bli klart!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
