Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han just skulle träda in i barnkammaren, erinrade
han sig, vad det var, han underlåtit att taga i betraktande.
Det var, att om huvudbeviset för det gudomliga är dess
uppenbarelse om vad som är det goda, så varför skulle
denna uppenbarelse blott inskränka sig till den kristna
religionen? I vilket förhållande till denna uppenbarelse har
man att se buddhisternas och muhammedanernas religioner?
Även av dem förkunnas ju det goda och utföres i handling.
Det föreföll honom, som om han hade svaret på denna
fråga, men han hade icke hunnit med att finna uttryck åt
det, då han steg in i barnkammaren.
Kitty stod med uppkavlade ärmar böjd över en balja,
där barnet plaskade. Vid ljudet av mannens steg vände hon
ansiktet mot honom och kallade honom med ett leende fram
till sin sida. Med ena handen höll hon under huvudet på den
lilla knubbiga barnungen, som låg på rygg sprattlande med
de små benen, med den andra kramade hon med
regelbundna muskelrörelser vatten ur en svamp över den lille.
— Nå, se nu, se! — sade hon, då Levin kommit fram till
dem. — Agafja Michajlovna har rätt: han känner igen mig.
Det var detta, som det nu var frågan om: Mit’ja hade
från och med denna dag tydligen börjat känna igen alla i
sin omgivning.
Så fort Levin kommit fram till baljan, anställdes ett
experiment också i hans närvaro, och det lyckades
fullständigt. Köksan, som man kallat på enkom för att hon skulle
delta i försöket, böjde sig ned över barnet. Det rynkade
pannan och skakade avvisande på huvudet. Så lutade sig
Kitty ned över barnungen, då sken den upp i ett leende,
tryckte de små händerna om svampen och smackade med
läpparna därvid åstadkommande ett så underligt och
belåtet ljud, att icke blott Kitty och barnjungfrun utan
även Levin försattes i en oväntad hänryckning.
Barnet lyftes så upp ur baljan på barnjungfruns ena
arm, övergöts en sista gång med vatten, sveptes in och
gnuggades i ett lakan och överlämnades därpå, sedan det
uppgivit ett genomträngande skrik, till modern.
— Nå, det gläder mig, att du börjat att hålla av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
