Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, — sade Kitty till sin man, sedan hon med barnet lagt
vid sitt bröst lugnt satt sig ned på sin vanliga plats. —
Jag är så glad. Det började nästan att göra mig uppbragt,
att du sade, att du inte kände något för honom.
— Nej, inte har jag då sagt, att jag ingenting kände för
honom? Jag sade bara, att jag kände liksom en besvikelse.
— På vad sätt kände du dig besviken på honom?
— Nej, inte på det viset, att jag skulle ha känt mig
besviken på honom, jag kände mig besviken på min känsla.
Jag hade väntat mera. Jag hade väntat, att en ny,
angenäm känsla med ens skulle växa upp inom mig. Och
plötsligt förnam jag i stället för detta medömkan och
vämjelse...
Hon hörde uppmärksamt på honom med barnet mellan
sig och honom, medan hon satte ringarna, som hon lagt
från sig, på sina slanka fingrar.
— Och framför allt, det var mycket mer ängslan och
medömkan än tillfredsställelse. I dag efter det
förskräckliga åskvädret förstod jag, att jag älskar honom.
Hon strålade upp i ett leende.
— Blev du mycket rädd? — frågade hon. — Det blev
jag med, men jag är ännu mer rädd nu, när det är över.
Jag skall gå och titta på eken. Vad Katavasov är
trevlig! Ja, hela dagen har det varit så behagligt. Och du kan
gå så bra hop med Sergej Ivanovitj, när du bara vill...
Ja, gå du nu till de andra. Efter badningen är här alltid
så hett och kvavt av ångan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
