Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande till grenverket av en björk. — »Men då jag ser
på stjärnorna, kan jag inte föreställa mig, hur jorden vrider
sig, och jag är i min rätt, då jag säger, att stjärnorna rör
sig.
»Och skulle väl astronomerna kunna begripa och beräkna
något, om de alltid medberäknade alla jordens invecklade
rörelser? Alla deras förvånande slutsatser om avstånd, vikt,
rörelse och olika rubbningar hos himlakropparna och deras
rörelser grundar sig allena på dessa himlakroppars synbara
rörelse runt en som det tyckes orörlig jord, allt möjliggöres
genom den rörelse jag nu ser framför mig och som på samma
sätt iakttagits av millioner människor under seklers förlopp,
som varit och kommer att förbli likartad, som alltid kan
kontrolleras. Och på samma sätt som astronomiska
slutsatser, som inte vore grundade på iakttagelser av den
synliga himlen, på iakttagandet av förhållandet till meridian
och horisont, skulle vara något tomt och ostadigt, så skulle
också mina slutsatser vara något tomt, sakna allt stöd, om
de inte grundade sig på den förståelse av det goda, som
städse varit och kommer att vara en och samma för alla
människor, som är mig uppenbarad genom kristendomen
och som alltid kan prövas av min själ. Men spörsmålet om
andra troslärors förhållande till Gudomen har jag ingen rätt,
ingen möjlighet att avgöra.»
— Å, står du här än? — hördes plötsligt Kittys röst.
Hon hade tagit samma väg som han till salongen. — Du
har väl inte blivit misslynt över något? — sade hon och
fäste uppmärksamt forskande sin blick på hans av
stjärnljuset svagt belysta ansikte.
Men hon skulle icke ha kunnat ordentligt se hans
ansikte, om icke med ens en blixt, som kom stjärnorna att
försvinna, hade upplyst det.
»Hon förstår detta, — tänkte han, — hon vet, vad jag
tänker på. Skall jag säga henne det eller inte? Ja, jag skall
tala om det för henne.» Men just som han skulle till att
yttra sig, föll hon honom i talet.
— Hör du, Kost’ja! Var snäll och gå upp i hörnrummet,
— sade hon, — och se efter, hur man ordnat det för Sergej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
