Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gård, bar namnet Brandt, och många voro
berättelserna om dess medlemmars egendomliga
öden. Talade utanför stående om en Brandt,
skedde det gärna med en egen blandning af
intresse och skygghet, och stundom kunde man
spåra något af fruktan i de ord, hvarmed man
omtalade dem. »Brandtarna äro ett släkte för sig»,
sades det. Och därmed var antvdt allt det, som
man menade och icke hade lätt att kläda i ord.
Släkten kom till Sverige efter trettioårskrigets
slut, och huruvida stamfadern varit tysk, skotte
eller möjligen tillhörde någon annan nation af
de många, hvilka samlats under hjältekonungens
fanor, var oafgjordt. Hans porträtt i kyller
och med en skäggprydnad, noga återgifvande
Gustaf II Adolfs, var för gammalt och blekt för
att gifva någon ledning. Alltnog — en
utlänning var han, och de småhistorier, hvilka
traditionen bevarat om honom, inskränkte sig till
sådana, som kunna berättas om hvarje
krigare, hvilken i gamla tider slagit sig till ro med
ett adelskap och ett gods.
Men jämte detta hängde många porträtt på
Skogaliolm. Där fanns krigaren från Karl X:s
tid med yfvig peruk, svällande ansikte och små
mustascher, en allvarlig man från Karl XI:s
dagar, också han i peruk, men med
ämbetsmannens mantel i stället för krigarens harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
