Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Svär mig, sade gubben, att vara ditt folk
en sträng och god husbonde och sörja för dem.
Magnus Brandt svor eden. Från den
stunden satt han fast vid torfvan, och hvad
han gömt af äfventyrslynne, ärelystnad,
dådkraft eller njutningslust var därmed bundet.
Han blef en god husbonde för sitt folk. Men
en man, sådan som fadern, blef han aldrig.
Under hans tid gick bruket sin gång, som det
gjort under faderns tid. Själf älskade han
böckerna och drömmarna i bibliotekets studierum
högre än det praktiska arbetet, och Magnus
Brandt blef nära fyrtio år, innan han tog sig
hustru. När detta skedde, var det, som om
hans kufvade ungdom flammat upp. Den unga
flickan var dotter till den stränga fru
Bergen-huus på Malmhyttan, och mer än väl visste
Magnus Brandt, att han icke var en måg efter
den barska fruns sinne. En gång ville han dock
sätta sin vilja igenom och vinna, hvad han i
lifvet åtrådde. Därför vann han den vackra
flickans kärlek på en bal. Yr af dansen tog
han henne med sig från balen, satte henne i
kappsläden och körde utan krus upp på
Malmhyttans gård. Hennes nåd hade stannat hemma,
emedan hon själf hade annat att sköta än följa
flickor på bal, änka och ensam som hon var
med gods och folk. Det sades, att hon i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
