Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände sitt ansvar så starkt, att han blef
misstänksam mot hvar och en, åt hvilken han
anförtrodde dem, och i sex år gick han i ständig
ängslan. Än fruktade han, att flickorna blefvo
illa behandlade och icke vågade beklaga sig,
än att de ingenting fingo lära, än att
guvernanten var för slapp och vande barnen vid
själfsvåld. Till sist lyckades dock Magnus Brandt
finna en kvinna efter sitt sinne. Det var en
liten, mager dam med ett strängt ansiktsuttryck
och vaksamma ögon. Hennes dräkt bar en
egendomlig prägel af blygsamhet, som visste
hon sin ställning och fann det orätt att vilja
gälla för mer, än hvad hon var, på samma
gång den dock utmärktes af en viss elegans,
som ställde henne jämbördig med damerna i
prästgården och kronofogdens hustru.
Denna dam fann sättet att behandla
brukspatron Magnus Brandt, och hennes metod var
egentligen att aldrig uttala en mening själf,
men genom att klokt och försiktigt ställa sina
ord inbilla husbonden, att hennes meningar haft
sitt ursprung i hans egen hjärna. Hon hette
mamsell Hellner, kallades i hvardagslif
mamsell Agda, var dotter af en långt bort boende
skogvaktare, som hon själf kallade »min far
jägmästarn», och denna korrekta dam, hvilken
såg allt, aldrig uttalade ett omdöme och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
