Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustruns död älskade Brandt sina döttrar mer
än allt annat på jorden. Ja, han älskade dem
så högt, att han, som var en man i sina bästa
år, aldrig ens drömde om att gifva dem en
styfmor. »En kvinna kan aldrig älska en annan
kvinnas barn,» tänkte Brandt. »Med mig själf
må det gå, som det vill. Men aldrig skulle jag
tåla att se mina döttrar åsidosatta eller deras
förhållande till mig rubbadt.» Pliktmänniska
som han var, föll det honom aldrig in att svika
denna föresats, sedan han en gång fattat den,
och då han dessutom var en vek och känslig
man, vida mera än hvad han visade världen,
så kände sig Magnus Brandt äfven lycklig genom
det offer, han bragte, och hoppades i tysthet,
att hans barn en gång skulle räkna honom till
godo, hvad han under deras uppväxtår genom
denna försakelse gjort för dem.
Ty det var verkligen ett offer, som Brandt
hade bragt en gång, och offret hade skurit som
en knif genom hans själ. Den försakelse, han
då ålade sig, hade kostat honom mer, än hvad
någon visste om eller någonsin skulle få veta.
På Elfshammars bruk, beläget en mil längre
inåt skogarna, bodde Brandts granne och
umgängesvän, den många år yngre brukspatronen,
Fabian Skotte. Äfven han var änkling, men
hans äktenskap hade icke skänkt honom barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
