Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mildare var också hans ansiktsuttryck, än det
plägade.
— Jag har tänkt på, hvad som skett,
började han. Och jag vill gärna veta, hur det
hela varit.
Systrarna sågo på hvarandra, där de sutto
på hvar sin stol, och Karins hjärta klappade
häftigt. Helst hade hon velat störta fram och
falla fadern om halsen, men hon vågade icke.
— Jag menar, fortfor Brandt kort — har
det, jag i går upptäckte, händt ofta?
— Ja, bröt Karin ut. Hon hatade mig.
Som om hon fruktat att ha sagt för hårda
ord, rodnade hon och såg ned. Men Magnus
Brandt fäste sig nu icke vid ord, han var upptänd
af lust att få veta sanningen, och därför tvang
han lugnt döttrarna att berätta. Småningom
lyckades detta också, på så sätt, att Cecilia
stillsamt började, och Karin fyllde i, när systern
enligt hennes mening sade för litet. Nu fick
Magnus Brandt höra sanningen. Han fick höra
om scener, hvilka utspelats i hans eget hus
och om hvilka han icke själf hade en aning.
En småaktig grymhet, som gjorde uppfostran
till tortyr. En hård, oböjlig stränghet, hvilken
syntes utdela straff med glädje. En hel lång
pinotid, som honom själf ovetande trjrckt ned
döttrarnas barndom och gjort dem rädda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
