Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veka grenarnas bristande knoppar, stenarnas
mossa och sjöns vattenspegel, som krusades af
vårblåsten. Där satte hon sig ned på en sten
och följde med ögonen de hvita molnen, som
seglade fram öfver den klarblå himmelen.
Stilla satt hon där och drömde om, hur
vackert lifvet var. När hon kom hem, kunde
hon inte fatta, att allt var sig likt, som det
alltid varit. Vid trappan stannade hon och
såg sig omkring, som om hon i ögonblickets
öfversvallande lycksalighet väntat något nytt,
och blifvit besviken öfver att ingenting sådant
fanns. Först när hon på aftonen sade fadern
godnatt och kände hans läppar på sin panna,
var hon åter lugn och glad, ännu fylld af den
underbara helgkänsla, som hela dagen följt
henne.
Karin gick tidigt upp till sig, endast och
allenast för att få vara ensam. Det föreföll
henne, som om de andras närvaro på något
sätt störde henne, giorde allt, hvad hon kände så
stort, liksom mindre. I det öppna fönstret stod
hon och såg tankfull ut i skymningen. När
hon hörde systern komma, vände hon sig icke
om, utan blef stående vid sin plats i fönstret,
glömsk af allt annat än denna nya känsla,
hvilken behärskade henne så helt.
Cecilia gjorde emellertid ingenting för att
4. — Karin Brandts dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
