Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under sådana promenader sjöng Karin icke.
Allting var då grått och hemskt, och sång
passade icke. Ej heller sjöng hon, som vi hört,
alltid ensam. För husfolket kunde hon sjunga
eller för systern. Blott om fadern kom i
närheten tystnade hon. Men bland husfolket
trif-des hon, bland dem hade hon vänner. Vänner
hade hon på bruket bland de sotiga smederna
och deras hustrur, vänner i skogsstugorna.
vänner rundt om i de små byggnader, hvilka lågo
strödda ut öfver de vidsträckta ägorna. Mor
Vestlund, som satt ensam och grå i sin lilla
stuga bakom bruket med den stora myrten i
fönstret och blommor i granna färger utanför
dörren, hörde till Karins allra bästa vänner.
Änka var hon, barnen hade gift sig eller dött,
och ingen hörde hon längre af. Men glad och
nyter gick hon omkring, och gammal var hon,
förfärligt gammal, nära nittio år. Hon hade
lefvat under sex kungar, och två af dem hade
hon sett, Gustaf III när han for på
bondkärra upp till Dalarna för att tala till folket
och det var krig, Karl XIV Johan, när han
var kronprins och ung och kom ridande förbi
med blåa trångbyxor instuckna i de långa
blank-läderstöflarna och trekantig hatt på hufvudet,
följd af en skara herrar i uniformer, blixtrande
af silfver och guld. Fiskar-Anders kände Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
