Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till kökstrappan. Äfven skogvaktarn, som
bodde i egen stuga och skötte om jakthundarna,
var Karins vän, snickargubben, som annars
alltid svor och snäste, lät tala med sig, när
fröken Karin kom in i snickarstugan, och gamla
Jonsa, som bodde innanför tvättstugan och
hade en stor svart katt, fick ofta besök af lilla
fröken. Gamla Jonsa hade varit på gården så
länge som ingen annan. Som ung var hon
vacker och stark som en karl. Utan svårighet
gick hon uppför stegen till magasinsvinden och
bar en tunna råg på ryggen. Olika sorts
tjänster hade hon, alltsom åren förändrade henne,
beklädt, och ogift var hon och blef. Detta
kom af att hon haft för många fästmän,
påstod förtalet, och att hon aldrig kunnat hålla
en man kvar, sedan hon en gång vunnit honom.
Tänkte man efter, så hade dock Jonsa på sitt
vis varit trogen nog, icke blott mot sitt
husbondfolk, utan äfven i kärlek. Jonsa hade
nämligen alltid älskat stalldrängen, och hade
icke de gamla stalldrängarna flyttat och nya
kommit i stället, är det troligt, att föremålet
för Jonsas kärlek aldrig växlat. Nu växlade
emellertid stalldrängarna på Skogaholm, och
Jonsas kärlek med dem. Hennes lifssorg var,
när »den nya», som hon själf kallade honom,
till sist fann Jonsa för gammal. Då slog Jonsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
