Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yxa till möbler själf. Virke fanns gudilof i
skogen, och ingen nekade ännu den fattige att ta
för sitt behof. »Men den tiden kommer*, sade
gubben. »Tro mig, det kommer, det också. Fast
då är jag, Gudi vare tackad, stoft och mull.»
Inne i den låga stugan satt gubben Svedin
och målade skänkskåpen med årtal från 1810
och uppåt. Stora fjäderbuskar, hvilka syntes
krypa upp ur urnor, målade han på dörrarna,
och med rika ornament sirade han gaflar och
öfverstycken. Rödt, grönt och blått var hans
färger, när färger skulle till. Eljest höll han
sig till det bruna, som blef billigt, och det
hvita, som ej kunde umbäras. Rosor, liljor
och tulpaner målade han också, och inne i
kistornas lock strök han med stora, stela
bok-stäfver ägarens namn och med siffror årtalet,
allt omgifvet af slingor och blad.
I detta arbete fann gubben den tröst för
lifvets missräkningar och sorger, som konsten
ger åt hvar och en, äfven den menlöse, när
han tar saken på allvar. Därunder glömde
han också sin stora synd, att han farit ifrån
en hustru, vid hvilken han aldrig blifvit vigd,
och gjort så, därför att han ansåg sig ung
och stark och född för att lyckas. Hade han
inte det gjort, hade socken väl fått träda
emellan, och allting hade inte gått, som det gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
