Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutshåll var ännu långt. Den resande kände
han icke mer än de många andra, han skjutsat,
eftersom turen till honom att fullgöra den
tunga plikten mot kronan kom. I mörkret och
midt i skogen var han rädd, att den sofvande
kunde dö, och att han skulle behöfva köra
ensam vid nattetid med ett lik, kanske också
— föresväfvade det honom dunkelt — få bära
något slags ansvar, för det som händt. Rundt
omkring honom var allt stilla som förut. Under
granarna blef det svart, endast vägen lyste i
mörkret skönjbar och klar, nedtryckt som den
låg mellan de hvita drifvorna.
Matts Ersson visste sig ingen råd, hvarken
hvart han skulle köra, eller hvad han skulle
taga sig till, och på den trakt, där han nu var,
kände han ingen. Som han då kom ut ur
skogen, varseblef han på andra sidan sjön
backen och därmed klungan af träd,
omgifvan-de gårdsbyggnaderna vid Skogaholm. Hvad
stället hette, visste han icke, men brukspatron
Brandts namn hade han hört, och att han var
en mäktig man, var kändt vida omkring. Det
föll honom in, att brukspatronen kanske kände
den resande. Matts Ersson hyste nämligen den
åsikten, att då förnämt folk utgjorde fåtalet,
måste de känna hvarandra och hålla ihop, och
som han just då kom fram till vintervägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
