Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken öfver isen ledde rakt fram mot
herrgården, lät han hästen gå nedför backsluttningen
och slå in på ny väg. »Kommer jag till
herrgården,» tänkte han, »blir det alltid någon råd.»
Det började nu lida mot morgonen. Men
ännu var det för tidigt, för att någon i
herrskaps-byggnaden skulle vara uppe. När forbondens
släde närmade sig allén, gaf dock bandhunden
genast skall, och strax därefter såg Matts
Ers-son ett ljus, som måste komma från en lykta,
röra sig långsamt genom mörkret utåt vägen.
Ljuset kom honom närmare och närmare och
visade sig i själfva verket vara en lykta, buren
af stalldrängen, som tidigt stigit upp för att
gifva hästarna foder. När lyktan kom midt
framför honom, höll Matts Ersson stilla. Mellan
de båda männen uppstod ett långt, omständligt
samtal. Det kom med mellanrum, säfligt och
långdraget, och frågan gällde, huruvida man
skulle väcka brukspatron i hans sömn eller
först bära in den sjuke i drängkammaren, till
dess att det blef dager. Detta vågade dock
ingen af dem båda taga på sitt ansvar. Ty
under tiden kunde den resande dö, och i så
fall torde efterräkningarna icke ha uteblifvit.
Andtligen beslöt sig drängen för att väcka Sara,
som längst varit i brukspatrons tjänst, och som
bland husfolket åtnjöt den obestridda auktoritet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
