Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ville låta den sjuke känna, att han
behandlades som en aktad gäst. Han satt vid
sjukbädden, lugn och munter, som om han
varit värd vid ett gästabud. Många ord
växlades i början icke mellan den sjuke fänriken och
hans värd. Därtill var patientens tillstånd
alltför betänkligt. Men äfven när tillståndet
förbättrades, och febern vek, var den unge officern
knapp i alla meddelanden, som rörde honom
själf. Detta kunde tydas som en fin mans
obenägenhet att gifva främmande del af sina
privata angelägenheter. Det kunde ibland också
se ut, som bar han på någon hemlighet,
hvil-ken han af ett eller annat skäl ej ville yppa.
Magnus Brandt lät båda skälen gälla, och om
den sjuke röjt sig under yrseln, begrof Sara
detta som så många andra väl bevarade
hemligheter bakom sina läppar.
Magnus Brandt hade emellertid under denna
tid fått mycket att tänka på, och han kunde
därför icke sysselsätta sig med sin unge gäst
så mycket han önskade, och hans plikt som
värd kräfde. Sittande i den grönklädda
karmstolen af björk midt emot sängen, beklagade
han mer än en gång detta i gammaldags, sirliga
vändningar.
— Affärerna, sade Brandt, upptaga just
denna vinter min tid, mera än jag skulle önska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
