Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick länge fram och åter på den nötta
gångmattan, grubblande öfver den gåta, som dag
för dag började s3rsselsätta honom mera;
hvar-för debetsidan i hans räkenskaper ständigt steg,
medan kreditsidan med hvarje år sjönk allt
djupare. Hvad han ägde i skogar, vattenverk,
ma-terialier, gårdar och jord, visste han egentligen
icke, hade aldrig räknat däröfver, aldrig grubblat.
Adelsman som han var till både lynne och börd,
föraktade han penningen. Den bildning, öfver
hvilken han var stolt, hade ökat denna känsla,
på samma gång som den ökat motviljan att
sjrssla med det, han själf betraktade som trivialt.
Godset med järnbruk och ägor var för Magnus
Brandt ett maskineri, hvilket han låtit arbeta,
därför att plikten en gång befallt honom göra
så. Men för allt detta hade han aldrig
egentligen haft sinne. När han i sin ungdom gick
i skogen med bössan och lyssnade till
tjäderleken, medan solen ännu dröjde att stiga upp
öfver skogsranden, eller när han stod vid passet
och lyssnade på hundarnas gälla skall, medan
han hvarje ögonblick väntade att få se haren
skutta förbi, voro dessa egentligen de enda
tillfällena, då Magnus Brandt känt glädje öfver att
vara född som ägare af ett gods. Då var skogen
hans, sjön hans, och själf gick han fram med
känslan af en kung, som råder öfver ett rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
