Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hängde de gamla gevären sedan många år
mot sina räfskinn på kontoret och jakthornet
hängde bredvid. På alla dessa år hade inga
gälla signaler ljudit ur den blanka metallen.
När Magnus Brandt åter gick på bruket och
på gärdena, såg arbetet gå sin gilla gång, eller
när hans folk kom till honom och klagade
öfver smått och stort, då hade han också känt
glädjen och lyckan att kunna styra, leda och
hjälpa. Då var han på sin plats. Då var han
en man som ingen. Men när han satt inför
böckerna och skulle behärska siffrorna, då
började Magnus Brandt med hvarje år allt
tydligare märka, att här svek honom hans förmåga.
Aldrig kunde han bli herre öfver siffrorna och
aldrig hade han egentligen varit det. Inför
dem blef han liten och ömklig, som hvarje
människa blir inför det, hvilket hon icke
förstår. Så mycket nytt hade kommit till: banker
och diskonton, lånetransaktioner och löpande
växlar. Krediten var icke längre som i gamla
dagar, då ett hederligt namn och en redlig vilja
var nog. Nu var det lån med säkerheter,
borgensförbindelser och pantförskrifningar af
varulager. Och om också allt syntes aldrig så väl
i ordning, hjälpte det icke ändå. I banken
satt en klok man, som kunde räkna, en man,
som vred och vände ett papper och till sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
