Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han slutat, löste hennes nåd upp hakbanden på
bindmössan, som generade henne efter
middagen, kastade dem bakpå ryggen och yttrade
långsamt och skarpt:
— Nu vill han, att jag skall hjälpa honom
ur klämman, sedan han väl kört fast. Nej
pass, min kära Magnus, sådant gör ingen, som
har sitt förstånd i behåll.
Därmed satte sig den gamla frun tillbaka
i länstolen och fortfor:
— Jag är inte den, som vill lägga lök på
laxen och salt i öppna sår. Och hade du
kommit till mig för tio år sedan eller bara för fem,
då kunde det måhända ej varit ur vägen, om
jag hjälpt dig en smula på trafven. Men när
det redan brinner i halfva huset, då är så dags
att spruta vatten. Och det lönar sig inte att
ropa schas åt katten, när korfen är uppäten.
Men så länge har jag setat här och vetat, hur
det skulle gå, att nu får jag väl ändå säga dig
hvar skon egentligen klämmer. Det vet du inte själf,
och du tror nog, att jag ingenting vet af allt det
som passerat på gamla Skogaholm, för att jag
gudbevars sitter så långt borta. Allting vet jag
ju inte heller, men när jag stafvar och lägger
ihop, så begriper jag nog schäsen i alla fall. En
snäller karl är du, Magnus Brandt, det har jag
alltid vetat och förstått, men ett kräk är du också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
