Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes nåd tog fram en oerhörd
linnenäsduk, vecklade långsamt upp den och snöt sig,
så att det small. Därpå fortsatte hon, lugnt
och sansadt:
— Jämföra dig och mig> min kära Magnus,
kan aldrig komma i fråga. Förlåt, att jag säger
dig det rent ut. Väl vet jag, att vi människor
äro svaga och skröpliga, och utan Guds hjälp
går oss intet väl i händer. Men ändå ha vi
väl lof att påstå, att något ha vi gjort själfva.
Och vet du inte, hvad jag gjort-, så kan du gå
ut och se dig omkring och fråga, hur mycket
af hvad du här ser, som fanns före mig. Under
det första året bad jag Gud och sörjde. Och
hela världen såg svart ut för mig. Men det
contenterade mig inte på längden, förstår du.
Därför började jag arbeta, och när jag lärt mig
det, kom tankarna i ordning. Då begrep jag,
att kärleken hade jag inte tid med längre. Jag
hade nog att sköta i alla fall. Hvad skulle
jag med en ny man att göra? En hade jag
haft. Besväret, som han gaf mig, räckte mer
än väl till, och nöjet — vi kan ju tala om det
som gamla människor — det är min själ inte
större än man kan afvara det. Jag beliöfde
ingen ny man, min kära måg. Därför tog jag
heller ingen. Men du behöfde en ny hustru,
och därför skulle du ha skaffat dig en. Däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
