Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkte hon blott, att hon med ens blef så
tindrande glad. Tyst smög hon sig upp på sitt
rum, och uppkommen dit, satte hon sig ned
och sjöng med sin outvecklade klara stämma
tyst för sig själf. Hon sjöng, emedan hon ej
kunde annat. Men hon sjöng tyst, emedan hon
fruktade, att den sjuke kunde höra henne och
blifva störd. På en hel månad hade hon icke
hört sin egen röst, så tyst hade allting varit,
så förfärlig den tanken, att någon fanns hemma,
som kunde dö i deras eget hus. Hon sjöng
om »Den Bergtagna», hon sjöng om
»Sorgens natt».
Liten Kerstin och hennes moder de
lade gull i bår,
Hvem bryter löfven af liljeträd?
Liten Kerstin hon sörjer sin fästeman
ur graf,
I fröjden eder alla dagar.
Visorna hade hon funnit i moderns
bokskåp, där nyckeln satt i, och på clavecinen hade
hon tagit ut melodierna.
Nu droppade snön från taken, nu rann
bäcken öfver stenarna mellan den våta snön i
skogen, nu sken marssolen, och om några dagar
kom april. Isen på sjön bar icke längre, genom
skogarna och kring fälten svepte vårblåsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
