Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur tyst Karin än sjöng, hördes dock
sången tydligt in i den sjukes rum. Sara
märkte, hur fänriken ifrigt började lyssna, och
i tanke att han kände sig störd, ville hon gå
ut för att göra slut på visorna. Men fänriken
hindrade henne med en otålig rörelse, och när
sången omsider tystnade, frågade den sjuke
Sara, hvem det var, som sjöng så vackert.
Sara svarade kort, att det var brukspatrons
yngsta dotter, och då fänriken märkte, att den
gamla därmed ansåg samtalet vara afslutadt,
inställde han alla vidare frågor. Icke ens när
han åter hörde samma röst, denna gång
ledsagad af de aflägsna tonerna från ett klaver,
lät han märka någon särskild rörelse. Hans
vanligen tungsinta ansikte klarnade blott upp,
och han vände hufvudet åt väggen för att få
vara i ro med sina drömmar.
Ett par dagar därefter öfverraskade Magnus
Brandt sin yngsta dotter med att helt hastigt ropa
henne till sig. Han stod på trappan i päls och
med resskärpet knutet om lifvet. Nedanför på
gården höll giggen.
— Du får hjälpa Sara med att se om vår
gäst och hålla honom sällskap, sade han.
Det är inte passande, att han ständigt blir
lämnad ensam. Jag har mycket att göra just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
