Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga flickan förlägen. Därför berättade han,
att han hört hennes sång, sade att den gjort
honom godt, påstod, att han hört den många
gånger, och att han icke visste något i
världen, han tyckte mera 0111 än sång.
— Jag talade om det för er far, tilläde
fänriken, och bad honom, att fröken skulle
komma in, så att jag åtminstone fick säga er
tack.
Därmed sträckte han ut sin hand emot den
unga flickan, och Karin tog den.
— Jag kan inte känna igen herr fänriken,
sade hon.
— Har fröken varit inne här förr? kom
det snabba svaret.
Bekännelsen härom hade undsluppit Karin,
utan att hon anat det, och därför steg nu
rodnaden på hennes kinder. Förställa sig kunde
hon icke. En smula tafatt satte hon sig ned
midt emot bädden, och i det hon lutade sig
fram, sade hon hastigt och lågt:
— Jag kom in en gång för att fråga Sara,
0111 ni skulle få lefva.
Fänriken smålog vid dessa ord, och äfven
på hans kinder kom färg.
— Goda änglar ha vakat öfver mig, sade
han sakta. Åtminstone en.
I tanke att han sagt för mycket och gjort
8. — Karin Brandts dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
