Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt åter skulle bli så gladt, ljust och leende
som nyss, sade hon:
— Ni ser ju riktigt frisk ut.
Karin visste aldrig, hvarfor hon strax
därefter reste sig upp och gick. För allt i
världen ville hon icke gå, men ändå gick hon.
— Kom ofta igen, bad han, när hon stod
i dörren.
— Ja, sade Karin. Jag ska komma ofta.
Ensam gick hon där nere. Sjunga kunde
hon ju icke, då hon nu visste, att i stillheten
hvarje ton skulle höras dit upp, där hon setat
nyss. Fram och åter vandrade hon i de tomma
rummen, och hennes hjärta var fullt.
Då såg hon Cecilia komma emot sig.
Systern var klädd i sitt hushållsförkläde och
hade den min, som plägade betyda, att hon
hade brådtom. I samma nu, just för att hon
själf kände sig så upprörd och lycklig som
aldrig förr, slog det Karin, att s3rstern under
de sista dagarna gått omkring med en förgrämd
uppsyn, som bure hon på en hemlig sorg, eller
som hade en olycka händt henne.
Karin kunde icke fråga Cecilia direkt, om
något tryckte henne. Därtill kände sig Karin
alltför oerfaren och ung, och dessutom visste
hon att sådant alltid varit systern emot.
Därför gick hon endast fram och tog den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
