Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som är hennes. Sakta går Karin sedan
hemåt, och medan hon går, tänker hon på, att
hon gått ut, endast därför att hvarje dag måste
han sofva en stund och vara ensam. I hagen
stannar hon och plockar de första blåsipporna.
Leende går hon hemåt med blommorna i sin
hand.
Lycklig är hon, därför att ingen stör henne,
lycklig åt, att fadern så ofta reser bort, lycklig,
att Cecilia lämnar henne i ro och icke ens gör
några frågor. I dag skall Cecilia fara till
prästgården och träffa sin väninna. Karin blir
hemma, ensam i hela det stora huset. Hon
fröjdar sig tyst åt allt det, som nu ler så fint
och ljust emot henne, och när hon nalkas
gården, hör hon en vagn åka bort. Hon vet, att
det är Cecilia, som far, och som om hon
väntat på detta, påskjmdar Karin sina steg,
springer lätt uppför trappan och glider, utan att
knacka, in genom gröna gästrummets dörr.
När hon kommer dit in, ser hon, att
rummet är tomt, och med en känsla af besvikenhet,
stannar hon först, som kan hon inte besluta
sig för att gå dit in allena. Dock går hon
fram till bordet, sätter blåsipporna i ett vatten
glas och vill sedan gå.
Hon går dock icke. Som om något hölle
henne kvar, stannar hon därinne. Framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
