Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det ögonblick då Cecilia stod i begrepp att,
som han menade, utbyta den unga flickans
ställning i hans hus mot den af en ung kvinna,
som snart skulle blifva hustru och mor, fann
Magnus Brandt, att hans egen ställning icke
borde vara dottern en hemlighet. Dubbel skulle
hennes tycka blifva, då hon visste sig på en
gång icke blott bygga sitt eget bo, utan äfven
bereda sin fader en lugn ålderdom.
Cecilia satt i faderns soffa på den plats,
där Fabian Skotte på förmiddagen setat, och
ansiktet, som hon stödde med handen, blef
blekt, under det att fadern talade.
När han slutat, sade hon endast:
— Är det verkligen så illa ställdt för oss?
Hon talade lågt och undergifvet, men i
hennes röst kom något af den bitterhet hon
kände, öfver att denna olycka, som fadern
förtegat så länge, blef berättad just nu, då den
blott ökade hennes egen pina.
Magnus Brandt ryckte till vid dessa ord.
— Skall det du nu säger vara en
förebråelse? sporde han skarpt.
Cecilia skakade på hufvudet. Med båda
händerna strök hon öfver sitt benade hår som
för att släta det. Rörelsen var helt mekanisk
och mera blef icke sagdt. Men i själfva den
oåtkomliga tystnad, hvari dottern framhär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
