Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade, kände Magnus Brandt ett motstånd, som
hotade att rycka honom ut ur det harmoniska
lugn, hvaråt han nyss gladt sig. Han hade på
tungan att begära en förklaring, men förstod
instinktmässigt, att han måste gå försiktigare
till väga. Därför svalde han den vrede,
hvilken han kände stiga inom sig och i det han
ställde sig midt framför dottern, sade Magnus
Brandt i en ton, hvilken lät kyligare, än hvad
han själf afsett:
— Den förträfflige man, som gjort dig den
hedern att hos mig anhålla om din hand, har
själf bedt mig säga dig, att han är beredd
lämna dig betänketid. Du behöfver således
icke svara nu.
Cecilia reste sig upp.
— Tack, sade hon fast och lugnt. Jag
väntade det både af brukspatron Skotte och
af far.
Då fadern ingenting svarade, gick hon ut
ur rummet, utan att mera blef sagdt.
I vestibulen väntade Karin. Af det lilla
hon sett och hört, hade den unga flickan
förstått, att något viktigt var på färde, och hennes
instinkt sade henne, att samtalet inne i faderns
rum, gällde systerns framtida öde. Nu satt
hon där, strax utanför den stängda dörren, med
ögonen lysande af ömhet och medkänsla, vän-
10. — Karin Brandts dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
