Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren och läste sitt första kärleksbref, glömsk
af allt annat än den onämnbara, hemliga källa,
hvilken omskapat hela hennes lif. Långsamt
och tyst läste hon det långa brefvet, som
berättade om ett främmande land och den stora
världsstaden, om n3ra, underfulla tankar, om
kampen långt borta för tankar och nya
människoöden. Bland allt detta fann hon ord om
sig själf, varma, glödande ord, som fingo hennes
hjärta att klappa, förhoppningar om en
framtid, löften att en gång skulle han komma för
att hämta henne, som väntade, som aldrig kunde
svika, som älskade honom öfver allt. Allt detta
mottog Karin, medan sommarens ängar stodo
gröna, och solen värmde jorden, hvilken gaf
blommorna färg. Det kom med visshet om,
att hon skulle vänta och hoppas. På samma
gång öppnade detta bref liksom hela världen
för henne. Liten och obetydlig, som Karin
kände sig, blef det henne ett nytt under, att
någon, hvilken lefde midt inne i allt det
härliga och stora, som hon drömde sig fanns i
världen, kunde sitta där och tänka på henne,
gifva henne en plats hos sig, nå henne med
sin längtan och kanske en dag bära henne
bort på starka armar, dit, där all lifvels
fullhet växte stor, så att den skrämde, blott genom
den fullliet, som aningen gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
