Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingenstans, svarade Karin kort, ännu
med handen på låset.
Då hörde hon Cecilia säga, torrt och kallt
och bittert:
— Har du inte tid med mig en liten stund?
Tonen i systerns röst lät så oerhördt pinad,
att Karin förskrämd for tillbaka. Den skar in
i hennes glädje, som om ett hvasst järn sårat
hennes innersta. Hastigt gick hon närmare.
— Jag vill ju så gärna få tala med dig,
sade hon. Det är alltid du som inte vill.
Då öfverraskades Karin af, att den eljest
så lugna och behärskade systern, till hvilken
hon vant sig att se upp, och hvilken hon
aldrig, så länge hon kunde minnas, sett i ett
sådant tillstånd, plötsligt bröt ut emot henne,
som hade hon gjort henne ondt.
— Du ser ingenting, ingen ser någonting,
ingen har jag att gå till.
Cecilia drog den yngre systern ned till sig
i hvardagssoffan, och hon måste lägga band på
sig för att icke brista i gråt.
— Far vill tvinga mig att gifta mig med
patron Skotte på Elfshammar, sade hon. Jag
känner honom icke. Jag vill det icke. Jag
gör det aldrig.
Karin kände blott, hur allt, som nyss varit
så jublande ljust, plötsligt försvann i mörker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
